En återblick från de senaste söndagarna

Vi publicerar här våra intryck och bilder från konserterna. Våra styrelsemedlemmar Per och Hasse skriver oftast men vi ser gärna att andra också bidrar. Skriv ner och skicka Er version till web-redaktören under adress m.bg(at)telia.com
 

Deborah Brown med Andreas Pettersson
2012-04-01

Foto © Mats Blomberg
 

Vad säger man? Många musikaliskt högstående kvällar har denna vår bjudit på, men finalkonserten kom att överträffa dem alla. Inte förvånansvärt i och för sig då på scen stod fyra av Jazzklubb Nordosts favoritinstrumentalister. Vad annars skulle duga, då kvartetten kommit till oss för att uppträda tillsammans med den kvinnliga vokaljazzens röst nummer ett, i dagsläget, Deborah Brown. Den minnesgode kommer nog ihåg att Deborah gästade oss så länge sedan som år 2000 och då tillsammans med Sandviken Big Band. Redan då gjorde hon ett djupt intryck, nu var hennes röst bländande och hennes scenpersonlighet spred värme i hela lokalen.

Gensvaret från publiken, denna kväll 209 betalande, gjorde att hela kvintetten svängde loss på ett makalöst sätt och bjöd på ett frikostigt och högst omväxlande program, både med många låtar ur den amerikanska sångboken, men också både bebop och rivig blues. Det var härligt att se och höra hur väl Deborah och kvartetten förstod och kompletterade varandra. Trots att ensemblespelet stod i centrum fick också instrumentalisterna flera tillfällen att visa vilka härliga solister de är. Detta gällde såväl bandledaren och glade presentatören Andreas Pettersson, gitarr, som Daniel Tilling på piano, Jan Adefelt på bas och inte minst Ronnie Gardiner på trummor.

För att slutligen nämna några exempel ur programmet. Konserten började med en verklig snabbversion av Cole Porter’s Get out of Town där kvartetten genast satte ribban högt. Så var det dags för Deborah's entré med bl.a. Falling in love with love, But not for me och en känslig och vacker tolkning av Body and Soul, vidare How deep is the Ocean, innan första set avslutades med Them their eyes i expresstempo. Bland kända stycken ur andra set kan nämnas Lady be Good och Just in time innan kvällen, efter stående ovationer, avslutades med extranumret Misty i en innerlig tolkning på duo, Deborah och Andreas.

Tack för i vår och trevlig sommar!

Per Kjellberg
 

Pierre Swärd Trio
2012-03-25

Foto © Hasse Lehto
 

Pierre Swärd org, Janne Ottesen g, Jocke Ekberg tr.

I kväll var det en fullspäckad afton med förband och huvudartist. Pierre Swärd och Jocke Ekberg kom redan vid 16-tiden. Det är ju mycket kring logistiken med B3 orgeln och dessutom hade Jocke det stora trumsetet med många cymbaler till skillnad från det ”lilla vita” som han brukar ha. Pierre kom nästan direkt från en musikmässa i Frankfurt och Jocke kom direkt från en turné i Norrland. Janne Ottesen kom lite senare men han kom ju bara från Bålsta.

Vi fick höra mycket eget material som skall komma på en ny CD i slutet av året. Det svängde duktigt mest hela tiden. Bland annat hörde vi ”The New Waltz” och ”Griff´s Groove”. Den låten skrev av den belgiske storbandledaren Francy Boland för tenoristen Johnny Griffin.

Pierre småpratade avspänt mellan låtarna men efter några låtar hände något som han aldrig tidigare hade upplevt. En distinkt gentleman ur publiken gick fram och tyckte att inte lät tillräckligt högt. Han ville att Pierre skulle öka volymen!

Vi hörde också en fantastisk version av ”Georgia On My Mind” av Hoagy Carmichael och en egen ”Slow But Fast”.

Pierre spelar med en otrolig frenesi och lever sig verkligen in. Jocke är ju inte heller den som är tillbakadragen i sådana här sammanhang. Han öser ju också på så det räcker. Kontrasten i sammanhanget är den elegante Janne Ottesen som står lugnt och stadigt i denna kaskad av toner. Man kan nästan se hur han tänker: ”Ös på ni bara, jag hänger ändå lätt med”.

Hasse Lehto
 

Förband: Jazzgrupp Södra

Foto © Hasse Lehto
 

Sofia Hedberg vo, Isabelle Grima vo, Deihim Svantesson p, Gabriel von Essen b, Assar Jansson tr.

Denna grupp var en mycket trevlig bekantskap. Det visade sig dock att det skett ett mindre missförstånd. Trummisen Assar Jansson hade fått order att ta med sig bara cymbaler och stockar. Den genomsympatiske Jocke Ekberg sade att det var självklart att Assar fick spela på Jockes trummor. Men på ett villkor. Eftersom Jocke hade det stora trumsetet som det tar betydligt längre tid att sätta upp och justera in alla detaljer så var villkoret att Assar fick spela på det som det stod och inte ändra någonting. Och det var helt OK för Assar och det gick hur bra som helst.

Gruppens informelle ledare verkade vara Sofia Hedberg. Hon presenterade låtarna på ett trevligt sätt. De hade förberett 6 nummer och det är alltid viktigt att hålla tidsplanen så att det inte blir för sent.

De öppnade med” It´s Allright With Me” och publiken jublade. Isabelle sjöng” My One and Only Love” och Sofia sjöng” The Summer Knows”.

Som sista låt sjöng de “Four” och de fick översvallande applåder. De hade fått 45 minuter men nu var de färdiga efter 35 minuter. Publiken ville ha extranummer och Per frågade om de hade något. Det hade de inte men det gick lika bra ändå. Med glatt humör körde de inledningslåten som extranummer!

Många i publiken tyckte att detta var det bästa förband vi har haft och spelade verkligen en musik som passade vår publik.

Hasse Lehto
 

Dr Rulles Jazzklinik
2012-03-18

Foto © Mats Blomberg
 

Nu är säsongens tradjazz kvot fylld. Ca 120 åhörare fick sig till livs ännu en trivsam kväll. Dr Rulles Jazzklinik gjorde ett bejublat framträdande. Namnet till trots så poängterade de att de inte hade för avsikt att ha någon mottagning eller ställa några diagnoser efter konserten.

De spelade musik från 20-talet med tidstypisk stämsång. De spelade faktiskt också en yngre låt, den var från 30-talet med det var ett undantag.

Vi fick oss till livs 2 generösa set där både publik och musiker tyckte att det var kul. Det är frapperande vad en entusiastisk publik kan göra för musikernas spelglädje och vice versa. Tvåvägskommunikation kan man kanske kalla det. Det är väl därför att vi tycker att jazzmusik är så härligt.

Det var mycket solosång ofta uppbackad med stämsång av medlemmarna i frontlinjen. Vi kommer särskilt ihåg en smäktande ”I Can´t Give You Anything But Love” med Jan Hillbom vid den tidstypiska sångmikrofonen.

Ibland annat ”Alkoholic Blues” fick vi höra solo på bastuba. Och i ”When You’re Smiling” fick vi även höra uppskattade soli på banjo och på tvättbrädan.

Allt som allt hann man med cirka 25 låtar innan alla kunde gå hem med ett belåtet leende på läpparna.

Hasse Lehto
 

Sören Rydgren Kvartett
2012-03-11

Foto © Mats Blomberg
 

Det slår aldrig fel. Vankas det dragspel hos Jazzklubb Nordost kommer det alltid bra med publik, denna vackra söndagskväll 161. Det finns alltid en pålitlig skara, som speciellt dras till dragspelets förföriska toner. För många är det kanske deras första besök på jazzklubben, men vi har märkt att flera får mersmak och vågar återkomma och hitta också andra grenar på jazzens rika träd.

Sören Rydgren och hans glada medmusikanter har redan hunnit bli något av publikfavoriter på Täby Park Hotel, både i kraft av sin musikalitet och den glädje och värme de utstrålar. Det var härligt att, förutom Sören, åter få lyssna till Rickard Sandström på gitarr, Leif Norberg på bas och Roland Bolander på trummor. Förutom att var och en var utomordentliga solister kompade de Sören helt suveränt. Denne var på strålande humör, kryddade programmet med roliga historier och gladde oss med att utnämna JANO, att tillsammans med Sundsvalls Jazzklubb, vara kvartettens favorit jazzklubb. Detta både arrangörsmässigt och i fråga om publikt gensvar.

För att nämna några exempel ur kvällens generösa två timslånga set: Inledningsnumret var Sörens egen komposition December-Blues och följdes av bland annat Rosetta, That Rainy Day, Opus One och Polka Dots and Moon Beans. I andra svängde Rolander Bolander loss i sång med bl.a. The World Belongs to Everyone innan Sören fick med publiken i mäktig allsång av En Sockerbagare Här Bor i Staden. I övrigt kan nämnas Sörens fantastiska solo¬medley a la Victor Borge. Ett trettiotal melodier sammanvävda på fyra minuter. Avslutningen blev en hyllning till vår gamle vän Erik Frank Noveity Accordion, innan vi, som sängfösare fick extranumret Charmaine. Ytterligare en kväll att minnas.

Per Kjellberg
 

Jam
2012-03-04

Foto © Hasse Lehto
 

Hans Ling ts, Tommy Larsson p, Janne Ottosson b, Ingemar Björkman tr.

Så var det dags för höstens jam, en alltid lika trevlig tillställning. Denna kväll var det cirka 80 åhörare inklusive jammare.

Som vanligt sköttes jammet av vår eminente jam ledare Hasse Ling. Han förde med fast hand de olika konstellationerna genom kvällen.

Jammet började lite dämpat då husbandet spelade Misty. Det var en hyllning till vår mångårige jammare Kay Welander som, enligt Hasse Ling, har gått till de sälla jazzmarkerna.

I första konstellationen spelade Nisse Andersson, för kvällen iförd ventilbasun som omväxling, och Göran Bolin på klarinett. De spelade Embraceable You och But Not For Me.

Erik Svanholm hade med sig sin trombon och fick sällskap av Martin Åklint på piano. Martin är ett exempel på att det finns hopp om återväxten av nya unga jazzmusiker. De spelade Blue Skies.

Lisbeth Bäse anslöt och sjöng Blue Skies. Martin och Erik vilade sedan. Göran Järvstrand och Anders Lind anslöt på trummor respektive tenorsax. Då blev det Quiet Nights.

Sedan kom Nisse Andersson tillbaka och spelade Body & Soul och Lester Leaps In.

Nästa konstellation var Göran Bohlin, Erik Svanholm och Martin Åklint. De spelade All of Me och It Had To Be You.

Sedan spelade Martin fyrhändigt med sin pianolärare Åse Söderqvist-Spering (jo hon är mamma till basisten Kristian Spering). De spelade Felicia som har skrivits av Åse.

Anders Lind och Hasse Ling spelade balladen Solitude av Duke Ellington. Anders Lind och Göran Bohlin spelade Avalon.

Sedan anslöt Martin Åklint och Erik Svanholm, Erik denna gång på bas. Vi fick höra I Am In The Mood For Love och Tenor Madness.

Sedan följde Take the A Train och Don´t Get Around Much Anymore. Därefter var det dags för Grand Final:

I frontlinjen framför husbandet var Hasse Ling, Nisse Andersson, Erik Svanholm, Göran Bohlin och Anders Lind. De framförde Perdido.

Allt som allt en trivsam kväll. Det var inte så många jammare men då fick de ju spela mera. Vi tycker oss märka att det blir större och större publik på våra jam kvällar. Det är positivt, det är roligt för jammarna och det blir en bra stämning.

Hasse Lehto
 

Silhouette
2012-02-26

Foto © Mats Blomberg
 

Trots den uppsjö av bra svenska jazzmusiker, som hör av sig till JANO, har klubben genom åren, då och då, vågat satsa på mer långväga gäster. Denna vackra februarisöndag kom gruppen SILHOUETTE inflygande från Köpenhamn, en grupp till fyra femtedelar bestående av danskar. Ett par av Jano´s styrelseledamöter mötte dem på Arlanda och slogs genast av gruppens glada humör och danska gemyt.

Detta goda humör var också något de lyckades förmedla under kvällens konsert, till de 128, som slutit upp på Täby Park Hotel. Men framför allt gav de oss en musikalisk upplevelse, som med utgångspunkt från Lars Gullin och dennes kompositioner, var fylld både av energi, skön nordisk jazzton och Gullins lyriska vemod.

Gruppen Silhouette, döpt efter ett av Gullins verk, bildades 2008 av gruppens ledare idag, altsaxofonisten CHRISTINA von BULOW och FREDRIK LUNDIN, barytonsax. Denna kväll hade de med sig gitarrviritousen JACOB FISCHER, som för övrigt var hos oss redan vid Svend Asmussens oförglömliga konsert på 90-talet. Gruppen kompletterades av två ur den yngre jazzgenerationen ANDERS CHRISTENSSON, elbas och JEPPE GRAM, trummor.

Utmärkande för Silhouette var deras fina samspel, men också att alla fick utrymme för pregnanta soloinsatser. Några titlar ur deras repertoar. De inledde med passande Fine Together. Därpå följde Olle Adolphsons finstämda ”Nu har jag fått den jag vill ha” och så en komposition av Fredrik Lundin ”Lee Wise”. I fortsättningen stod Lars Gullin i centrum med melodier som ”The Flight”, ”Montmatre” och just ”Silhouette” innan den lyckade kvällen avslutades med ”Tunnelbanelåten” och som extranummer, vad man kan kalla Gullin´s signatur ”Danny´s Dream”.

Per Kjellberg
 

Connie Evingson och
Stockholm "City-Jazz" Orchestra
2012-02-19

Foto © Mats Blomberg
 

Connie Evingson vo, Göran Larsén ts, ss, bars, Jim Leopardo ts, Haldor Paulson ts, as, Bertil Fernqvist g, Mattias Åström p, Niklas Fernqvist b, Gus Dahlberg tr.

I kväll fick vi oss till livs en jazzkonsert med, för att citera Carli Tornehave, ”en vokalissa” samt ett litet storband utan brassektion. Det blev, som alltid vågar jag påstå, ännu en trevlig konsert för de 134 åhörarna.

Göran Larsén har ju, förutom att han är en bra saxofonist, den goda förmågan att hitta bra musiker som passar ihop. Han botaniserar både österut och västerut. Vi minns hans framträdande med polska musiker och nu samarbetet med Connie Evingson från USA.

Connie var en trevlig bekantskap med sitt typiska amerikanska självförtroende vid mikrofonen. Vi fick höra pärlor ur den amerikanska sångboken men även några bossa novor. Vi fick bland annat höra ”A Foggy Day”, ”Samba d´Orpheu” och ”It´s a Sin to Tell a Lie”.

Det fina med tre saxar är att man kan få till det där sköna soundet i ensemblespelet. Det hördes ibland annat ”Stockholm Sweetin´” av Quincy Jones.

Jazzmusiker är ju ofta väldigt kreativa. En kreativ detalj var deras notställsbelysning. Skärmen, det vill säga bländskyddet” var tillverkat av samma rostfria deciliter-mått som vi alla har hemma i våra kök. Det tycker jag var ballt.

Hasse Lehto
 

Ulf Johansson Werre & Hacke Björksten
2012-02-12

Foto © Mats Blomberg
 

Ulf Johansson-Werre p, tbn, vo, Hacke Björksten ts, Martin Sjöstedt b, Calle Rasmusson tr.

Så har vi då avnjutit en riktig trivselkonsert. Som vanligt när Uffe gästar oss så kom det mycket folk. Denna kväll kom det 209 betalande. Vi kunde också notera att det kommer flera nya åhörare. Det visar att vi gör rätt.

Uffe lägger alltid upp sina spelningar efter något tema. Denna kväll var temat ”Stan Getz and J J Johnson at the Opera House” efter skivan som spelades in vid två tillfällen i dels Chicago och dels i Los Angeles 1957. Vi fick höra låtar som fanns med där men även flera låtar som borde varit med där(!!!??).

Uffe började med en lång pianointroduktion med mycket krusiduller innan man kom igång med den välkända ”Don´t Get Around Anymore”. Sedan följde ”Take the A Train” och ”Unforgettable” som var en hyllning till Nat King Cole.

Med tanke på tidigare korta set hade vi försäkrat oss om att vi skulle få två set om 1 timme vardera. Nu står inte musikanternas tidsuppfattning i samma paritet som deras musikalitet, som tur är. Första set avslutades efter 1 timme och en kvart med Oscar Pettifords ”Blues in the Closet”

Efter pausen hörde vi bland andra ”Stella by Starlight” och ”After You´ve Gone” den senare i ”kaninballadversion”.

Klockan närmade sig 21.30 när man spelade extranumret ”Sweet Georgia Brown”. Allt som allt en trevlig konsert med mycket kompetenta insatser av alla medverkande.

Hasse Lehto
 

Brothers two others
med Jan Allan
2012-02-05

Foto © Hasse Lehto
 

Jan Allan tp, Jakob Gustafsson ts, Daniel Gustafsson b, Daniel Svensson g, Niclas Lindström tr.

Som sagt efter vårstarten med fyra ypperliga musikanter på scen. Det är inte alltid antalet musiker på plats som betyder mest. Trots detta vågade vi denna första februarisöndag öka antalet till fem. Fyra av dem vågar jag nog kalla unga och den femte, lika ung till sinnet, var legendaren och trumpetgiganten Jan Allan. Härligt att åter äntligen ha honom hos Jano och därtill med så passande sällskap. Den kvartett som Jan, redan från början, uttryckte sin stora glädje att få samarbete med, bar det fyndiga namnet Brothers two others. Den bestod av brödraparet Jakob Gustafsson på tenorsax och Daniel Gustafsson på kontrabas, Daniel Svensson på gitarr och Niclas Lindström på trummor.

Alla fem visade sig representera den mjuka, lyriska och finstämda typ av jazz som så många i vår publik uppskattar. Och ändå svängde det så det räckte. Det går inte att framhålla någon stjärna i denna samspelta kvintett. Vet av erfarenhet att inte alla i vår publik gillar band som spelar för många egna kompositioner men denna kväll gick det jättebra. Bland titlar som komponerats av olika bandmedlemmar kan nämnas Söndag, Stompin' at Rågsved, Samklang och Snabb och Långsam Karusell. Nämnas bör också Daniel Gustafssons vackra arrangemang av Hugo Alfvéns "Så tag mitt hjärta" och att man också spelade några standards som Out of nowhere, Autumn leaves och All the things you are.

Sammantaget en lyckad kväll, där de 141 betalande tycktes glada och nöjda, både med musiken och den avspända presentationen av Niclas Lindström och Jan Allan. Den sistnämnde kryddade också med några anekdoter och minnen ur sitt rika jazzliv.

Per Kjellberg
 

Lovisa Lindkvist & Mathias Algotsson Trio
2012-01-29

Foto © Mats Blomberg

Förra året 2011 drog Jazzklubb Nordost igång säsongen med ett sprakande storband. I år startade vi lite lugnare med skön sång och därtill en trio som verkligen vet vad jazz står för.

Förra gången Lovisa Lindkvist gästade oss, i september2007, var det just med ett storband, nämligen välbekanta Sonora Big Band. Minns hennes fina insats då, men det var ändå roligare att höra henne i detta mindre format. Denna kväll kom hennes härliga röst med både inlevelse och tydlighet till sin fulla rätt. Det märktes också att hon njöt av att ackompanjeras av kvällens följsamma trio. Mathias Algotsson på piano har alltid varit populär hos vår publik och var nu efterlängtad. Detsamma vågar jag nog säga om hans medmusikanter Kristian Lind på bas och Calle Rasmusson på trummor.

Med Lovisa och trion i högform bjöds vi på ett kanske lite kort första set, men ett desto generösare andra, vilket gjorde att kvällens 117 betalande lämnade lokalen glatt leende. Några exempel på vad Lovisa framförde: Efter inledningslåten "It could happen to you" följde bland andra "How Sensitive" och "My shining hour" före paus och efter "Stranger in Paradise" och "Love for Sale" . Också trion svängde loss i t.ex. "Autumn leaves" och Mathias egen komposition "Valse petit". Avslutningsvis bjöds vi på extranumret "Speak low".

Per Kjellberg
 

Scott Hamilton
med
Jan Lundgren, Jesper Bodilsen och Kristian Leth
2011-11-27

Foto © Mats Blomberg
 

Sweet Emma & The Mood Swingers
2011-11-20

Foto © Hasse Lehto
 

Vem hade väntat sig detta? Vad undertecknad syftar på är kvällens publiksuccé. En rolig sak för oss i Jano-styrelsen, när vi planerar en ny säsong, är att tippa hur många åhörare respektive program skall dra. Ofta lyckas vi rätt bra, men denna novembersöndag överträffades våra förväntningar med råge. Kvällens gäster Sweet Emma & The Mood Swingers lockade över 200 personer till Täby Park Hotel, höstens bästa siffra hittills. Och de fick vara med om en fantastiskt intensiv och svängig kväll.

Bandets presentatör och sångare Anders Söderberg inledde med att berätta om sina rötter i Östervålas träskmarker och bandets strapatsrika resa från Luthagen i Uppsala ända till Täby, innan han sparkade igång både sig själv och bandet med riviga "T-bone shuffie". Så följde en kväll i ett tempo vi sällan upplevt. Tror inte Anders stod still en sekund under konserten och han fick både bandet och publiken att gunga med i en härlig blandning av swing, rock, rhythm and blues och boogie woogie.

I det sällsynt väl samspelta och för repertoaren passande bandet hörde vi Anders inte bara sjunga utan också då och då plocka fram munspelet, vidare Sweet Emma herseif, Emma Sannervik, på bas, Magnus Ottner, gitarr, Kalle Sjölin, piano och Daniel Olsson på trummor. Därtill två färgstarka blåsare Olle Thunström, saxofon och sist men inte minst trumpetaren Karl Olandersson, en av Janos verkliga favoritgäster.

Att räkna upp de 30-tal högoktaniga låtar bandet generöst bjöd oss på behövs kanske inte, men ett par av de låtar som gjorde att det fortfarande ryckte i benen under hemfärden var "Let the good times roll", ”Buena Sera”, "Jambalaya" och "Caidonia". Gensvaret under kvällen gjorde också att vi fick inte mindre än två extranummer att dansa hem till.

Per Kjellberg

Det finns en klipp från kvällen på YouTube för den nyfikne.
 

Filip Jers Kvartett
Förband: Mimmi Anterot Quintet
2011-11-13

Foto © Mats Blomberg
 

Mimmi Anterot tp, Tom Gabrielsson ts, Axel Fagerberg vib, Elin Sandberg b, Hannes Frank tr.

Denna kväll hade vi också ett förband. Mimmi Anterots Quintet hade Hannes Frank på trummor i stället för vad som tidigare aviserats.

De spelade 6 låtar under 35 minuter. Det gavs flera tillfällen för alla att visa sina solistiska företräden. Vi hörde bland andra ”On The Sunny Side Of The Street”, “Fly Me To The Moon” och “Sunny”.

De gjorde ett mycket bra och trevligt intryck tyckte vår publik.

Hasse Lehto

Sista låten finns att se på YouTube.
 

Foto © Mats Blomberg
 

Filip Jers, munspel, Henrik Hallberg g, Niklas Wennström b, Niclas Lindström tr.

I kväll kom en kvartett som vi hittills varit ensamma om bland jazzklubbarna i Storstockholm. Denna exklusivitet gläder oss, särskilt som det var en särdeles lyckad konsert inför cirka 120 entusiastiska åhörare.

Det var en ändring från ursprunglig ”line up” (tjusigt ord va´). Niklas Wennström spelade bas.

Filip har lyssnat mycket på Toots Thielemans, och det hör man. Han spelar med en lite vemodig ton.

Vi fick oss till livs en varierad konfekt. Det blandades friskt med standards, folkmusik och egna kompositioner. Bland annat spelade han ”Prelude to a Kiss” som var Filips ingång till jazzen när han hörde Svend Asmussen spela den hemma i Höör för mycket länge sedan.

Vi fick också höra ”Who is Bob” som har inspirerats av TV-serien Twin Peaks, ”Polska efter J Brunn” och även en hyllning till Storstockholms Lokaltrafik, ”509 Djursholms Torg”.

I övrigt levererade Henrik Hallberg på gitarr, Niklas Wennström på bas och Niclas Lindström på trummor mycket kompetenta insatser.

Tillsammans med Filips avspända och trevliga småprat mellan låtarna så blev det en toppen kväll.

Självklart ville publiken ha ett extranummer och det blev ”It Is Only A Paper Moon” på munspel och gitarr.

Hasse Lehto
 

Jam
2011-11-06

Foto © Hasse Lehto
 

Husbandet: Hasse Ling ts, General, Tommy Larsson p, Janne Ottosson b, Ingemar Björkman tr.

Det verkar som vårt Jam blir populärare för varje år. Vår ”Jamgeneral” Hasse Ling leder evenemanget tillsammans med komptrion på ett förträffligt sätt.

Särskilt roligt var det att det var flera jammare som vi inte sett förut. Bland annat hade en ung gitarrist, John Nyberg, hörsammat vår uppmaning i Vallentuna-bladet om att dyka upp. Han sänkte dessutom medelåldern på ett dramatiskt sätt.

Traditionsenligt fick husbandet värma upp med 2 låtar. De öppnade med ”If I Had To Be You” och ”Whispering”.

Sedan följde följande konstellationer:

Peter Bloch ts och Bengt Schörling spelade “Everything Happens To Me” och “Blue Bossa” tillsammans med hus kompet.

Sedan kom de gamla rävarna Olle Nilsson co, Göran Bohlin as och Erik Svanholm tbn. De spelade ”Rosetta” och ”Tin Roof Blues”.

Sedan följde ett en annan konstellation med välkända jammare, nämligen Nisse Andersson ventilbasun, Horst Haas bars och Kay Welander cl. De spelade ”Stella by starlight” och den fina bluesen ”It´s so easy”

Sedan spelade Lennart Andersson tenorsax i ”Billie´s Bounce” och ”Body and Soul”. Han fick hjälp av Christer Frössén på piano och Arne Elsén på trummor.

Därefter kom Janne Sjunnesson på ts, S-O Svensson vo som tillsammans med föregående musikanter spelade ”Days of Wine and Roses” och ”My One And Only Love” med sång av S-O.

Sedan kom Carsten Wedel på bas och John Nyberg på gitarr. Tillsammans med veteranerna Malte Söderqvist på sin krokiga sopransax, Erik Svanholm tbn och Åke Hinndal på cl och sång spelade de ”Lady Be Good” och ” There Will Never Be Another You”.

Sedan kom Lisbeth Bäse och sjöng ”Sweet Sue” och ”We Meet Again”. Till sin hjälp hade hon Olle Nilsson co, Göran Bohlin as, och Hasse Ling ts. Dessutom fick Göran Järvstrand motionera sina trumstockar.

Lennart Andersson ts, Janne Sjunnesson ts och Horst Hart bars bildade en mustig saxsektion och spelade något som Janne 7:an sade kunde hända oss (It Could Happen To You”) och sedan frågade han om någon hade sett fru Jones (Have You Met Miss Jones). Här spelade dessutom S-O Svensson trummor och Christer Frössén piano.

Kvällens sista ”stack” bestod av Olle Nilsson co, Åke Hinndal cl, vo, Malte Söderqvist ss, Kay Welander brs, John Nyberg g och Gunnar Järvstrand tr. De spelade ”Shine” och ”Oh Baby”

Sedan var det dags att samla alla kvarvarande jammare i ett avslutningsnummer. Här tror vår gode General blev ”överkörd” av de ”odisciplinerade” jammarna som satte igång med ”C Jam Blues” innan Hasse Ling hann annonsera ”Take The A Train” som final! Kanske var det en annan elegant ”Jamgeneral”, Olle Nilsson som tog befälet?

Sammanfattningsvis en fantastisk helkväll med cirka 75 – 80 åhörare varav 23 musikanter som spelade 22 låtar.

Förhoppningsvis är alla namn, instrument och låtar korrekt återgivna.

Hasse Lehto
 

Blommans Dixielandband
2011-10-30

Foto © Mats Blomberg
 

Så var det äntligen dags för höstens tradjazzkväll, av många efterlängtad, det vet vi. Men att det skulle komma 189 glada betalande, det överträffade faktiskt våra förväntningar. Det gladde också Blomman och hans Dixielandband trots att de ju vet att de har trogna fans. Dessa är dessutom medvetna att en kväll med Blomman & Co blir en helkväll, så också nu, med tre generösa set.

Bandet körde igång med låten "Big butter & Egg man", en rivig start som gav alla musiker tillfälle att både visa sin skicklighet på sina respektive instrument och hur samspelta de är. Därpå var det dags för trombonisten Kaj Sifvert att ta till orda, först med berätta om bakgrunden till den härliga inledningslåten, sedan med att presentera sina medmusikanter med kapellmästaren själv Sven-Eric Blom på banjo, Christer Fellers, trumpet, Claes-Göran Sterner, sopransaxofon, Hans Hultman-Boye, piano, Göran Stachewsky, kontrabas och Per Oldaeus, trummor och flöjt.

Kaj fortsatte att på ett lättsamt och avspänt sätt presentera kvällens repertoar. Efter bandets version av "Once in a while" var det dags för kvällens suveräna sångsolist att göra entré Cilla Waller, känd hos oss både med Blomman och tidigare med New Orleans Express. Hon inledde med "Tishomingo blues" och välkända "Dinah".

Kvällen förflöt snabbt och samspelet mellan band och publik gjorde att stämningen hela tiden var på topp. Kan tänka mig att Blomman då han berättade om bandets fanclub säkert värvade några nya medlemmar, hur det går till kan ni se på www.blommansdixielandband.se För att nämna ytterligare några av kvällens låtar: "Nobody knows you .. I can´t give you ... Just a closer walk ... Muskrat ramble". Kvällen avslutades med passande "Goinhorne" och, som extranummer "What a wonderful world" ånyo med fin sång av Cilla. Då var klockan över halv tio och alla kunde gå hem på lätta fötter.

Per Kjellberg
 

Steve
2011-10-23

Foto © Hasse Lehto
 

Karina Kampe vo, Anders Ellman flh, Petter Carlsson, p, horn, Ulf Hammarstrand b, Mats Jadin tr.

Så har vi då lagt ännu en trevlig jazzkväll bakom oss. Vi var knappt 100 nöjda åhörare.

Man öppnade med ett instrumentalnummer, ”Beatrice”, av tenoristen Sam River. Låten är tillägnad hans fru Beatrice.

Sedan kom Karina Kampe som är bördig från Roslags Näsby. Hon har även studerat vid Berklee College of Music i Boston. Och det märktes. Hon började med ”Night in Tunisia” av Dizzie Gillespie och fortsatte med ”Four”. Karina sjunger med stort självförtroende och satsar rejält.

Anders Ellman spelade enbart flygelhorn denna kväll och gjorde det mycket smakfullt i bland annat ”Stockholm Sweetin´” av Art Farmer.

Man spelade för övrigt flera låtar av musiker som man inte hör så mycket om. Jag tänker då på Art Farmer, Jon Hendricks och Frank Rosolino.

Gruppen vågade även sig på den våldsamt snabba ”Cloudburst” av Jon Hendricks. Den gjordes som ett oplanerat och bejublat extranummer av Lambert, Hendricks and Bavan vid Newport festivalen 1963.

Petter Carlsson spelade denna kväll utöver piano även ett horn som såg ut som en liten bastuba. På hornet spelade han ”Bernie´s Tune” som är känd genom Gerry Mulligan. Han spelade även mycket flyhänt piano i ”Lady be Good” som var sista låt.

För övrigt tycker jag att det var ett lyckokast med pianot placerat till höger framför scenen. Man ser då klaviaturen från nästan alla platser.

Ulf Hammarstrand på bas och Mats Jadin på trummor kompletterade det hela mycket kompetent.

Som extranummer fick vi ”Blue Daniel” med text av Karina. Låten skrevs av trombonisten Frank Rosolino som tog sitt liv 1978 efter att ha skjutit ihjäl sina söner.

Hasse Lehto
 

Jesper Kvibergs
"Social Club of Music"
2011-10-16

Foto © Mats Blomberg
 

Johan Setterlind tp, Dicken Hedrenius div tbn, Charlie Malmberg bar, Fredrik Lindborg ts, Magnus Kjellstrand as, fl, vo, Calle Bagge p, Peter Forss b, Jesper Kviberg tr.

Denna söndag blev en liten överraskning. Vi hade till hotellet sagt att vi uppskattade antalet gäster till 125 - 150 personer. Det kom 155 gäster. De fick också höra en uppfriskande konsert av Jesper och hans, sedan många år, goda vänner.

När musikerna kom hade vi som vanligt den sista tiden, planerat att ha scenen till vänster innanför ingången. Då slipper vi lyfta pianot. Vi i styrelsen blir ju skröpligare med åren. Jesper sade lite försynt att de nog hellre ville spela på den gamla scenen. Självklart fick de som det ville.

När konserten började förstod vi varför. De ville ju göra en ”Las Vegas entré” där musikerna presenteras en och en när de kommer nedför trapporna.

Vi fick höra en sprakande konsert med mycket swing, humor och spelglädje. Man spelade nästan bara eget material där nästan alla musiker hade bidragit med låtar. Låtarna var allt ifrån vackra och stämningsfulla till våldsamt svängiga och galna. Alla bidrog med fina soloinsatser och i övrigt mycket proffsigt spel.

Det kändes som denna konsert överträffade allas förväntningar. Detta sagt utan att vara negativa på något sätt. Det verkar som om denna åsikt delades av de flesta gästerna.


Pauskonsert

Jesper hade påpassligt tagit med sin dotter Julia och hennes kompis Bella. De spelade och sjöng 4 låtar till publikens (och Jespers) stora jubel.

Vi fick höra Pricetag, Wonderwall, What´s Makes you Beautiful och With your Love. Sköna låtar som visar att dagens ungdomar hämtar inspiration från flera genrer.

Hasse Lehto
 

Nisse Sandström Kvintett
2011-10-09

Foto © Hasse Lehto
 

Nisse Sandström ts, Claes Lundegård tp, flh, Petter Carlson p, valth, Roine Uddfeldt b, Bosse Söderberg tr.

Så har vi då haft ytterligare en myskväll med svängig musik. Cirka 130 personer hade kommit och fick höra Nisse Sandström med sin kvintett. Det är alltid härligt att höra tenorsax och trumpet med komp. Det får en att minnas alla hjältar från 50-talet såsom Miles Davis, Dizzy Gillespie, Coleman Hawkins och Dexter Gordon med flera.

Att vi sedan fick höra flera musiker som inte hörs så ofta i Stockholm och att Nisse vävde ihop låtarna med lustiga anekdoter blev en extra krydda.

Bandet inledde med ”Straight No Chaser” av Thelonius Monk. Eller som Nisse sade: En ren whisky utan is.

I balladen ”Peace” av Horace silver fick vi höra Petter Carlsson spela valthorn. Vi fick också höra Joy Spring som enligt Nisse hade drag av Kai Gullmars ”Med Dig i Mina Armar”!

Efter pausen hörde vi bland annat ett arrangemang på ”Without a Song” som Nisse gjorde till Roffe Ericson i tidernas begynnelse.

Petter Carlsson spelade fint i ”Line For Lyons” av Gerry Mulligan. Mulligan var en fin kompositör men en inte särskilt kul person enligt Nisse.

I ”Moanin´” av Bobby Timmons kom Nisse loss ordentligt på sin tenorsax.

Som avslut hörde vi den vackra ”They Say That Falling In Love Is Wonderful” av Irving Berlin. Den blev ju känd från musikalen ”Annie Get Your Gun”. Här fick alla visa sina solistiska färdigheter.

Efter att alla fått blommor och Petter Carlsson meddelat att alla var välkomna om 14 dagar då han är tillbaka med Steve Farmers Market, spelade Nisse en kort blues.

Hasse Lehto


Pauskonsert

Under pausen hade vi ett kort men bejublat inhopp av Martin Åklint på piano. Han är 14 år och spelade ”Att Angöra En Brygga”, ”Anitras Dance” och ”Take The A Train” som om det var det enda han gjort här i livet. Eller som vår mångårige jam pianist Tommy Larsson sade: ”Återväxten är tryggad!” Vi får se om han har möjlighet att komma till vårt jam i november.

Hasse Lehto
 

Babben Larsson 2nd Edition
2011-10-02

Foto © Mats Blomberg
 

Babben Larsson sång, Peter Fredman saxofon, Peter Nilsbo piano, Magnus Jonsson bas, Andreas Johansson trummor.

Välkommen gäst denna kväll otroligt mångsidiga Babben Larsson. Senast hon besökte oss var så länge sedan som i april 2005, så det var verkligen på tiden. Då sjöng hon till storband, nämligen Sonora Big Band.

Nu kom hon med avsevärt färre musikanter, men gjorde lika stor succé för det. Samspelet mellan henne, bandet och de nära 200 i publiken bidrog till en fulländad kväll med härlig jazzmusik. Kom därtill hennes humoristiska presentation av programmet.

Särskilt kul för oss var att det denna kväll var "världspremiär" för Babbens nya jazzprojekt 2:nd Edition. Bandledare och kapellmästare var Peter Nilsbo på klaviatur. Magnus Jansson spelade bas och trummorna hanterades av Andreas Johansson. Och så på diverse saxar (alt- baryton-, tenor- och sopran) proffsige Peter Fredman. Utmärkande för hela kvartetten var starka soloinsatser och känsligt och lyhört ensemblespel.

Babben och hennes fyra medmusikanter bjöd på ett generöst och omväxlande program, där de vokala inslagen framfördes företrädesvis på engelska, men där också några fina svenska texter fick plats. Kvällen inleddes med välkända These are the Days och därpå följde ett par låtar med fina svenska texter, Beppe Wolgers Va e' de där (Dat Dere) och Frödings Lars i Kuja. Eva Sjöstrand hade skrivit finstämda texter till ett par Lars Gulin-kompositioner bl.a. Bara den som drömmer (Late Date). Babben hade också upptäckt en spännande kompositör från Australien, Jane Clifton. Hennes bidrag Turn to Dust och Heaven is Blue tillhörde kvällens höjdpunkter.

Kvällen avslutades med Hasse & Tages underbars Ett Glas Öl och som extranummer These Foolish Things av Babben omdöpt till Visby By Night och försedd med hennes egen fyndiga text. Allt som allt en kväll i glädjens och musikens tecken.

Per Kjellberg
 

Rune Carlsson Big Band Experience
2011-09-25

Foto © Mats Blomberg
 

Trumpeter: Ulf Adåker, Johan Setterlind, Nils Jansson och Odd Nygård
Tromboner: Lasse Olofsson, Sven Larsson, Nikolas Viisanen och Tomas Hillerbrant
Saxofoner: Rune Stålspets as, Hasse Olofsson as, Bengt Larsson ts, Dan Gillberg as, Cecilia Wennerström bars.
Piano: Ann Blom
Bas: Patrik Boman
Trummor Janne Kullhammar
Vocal, Congas: Rune Carlsson

Så var vi då äntligen i gång med höstens konserter. Det kändes bra även om man var lite ringrostig.

Som så ofta när det gäller storband så blir det nästan alltid ändringar i sättningen. I kväll utgick endast trumpetaren Fredrik Savander. Han ersattes med den äran av Nils Jansson som fått sin musikaliska uppfostran i Gävle/Sandviken.

Bandet lät mycket bättre än jag trodde men det säger nog mer om mina fördomar än om bandet. Rune Carlsson berättade att jazz var som att promenera (walkin´) och sedan öppnade man med Good Bait av Tadd Dameron. Oj vad det gungade skönt i ett perfekt medium tempo. Vi hörde fina soloinsatser av Ulf Adåker, Bengt Larsson och Ann Blom.

Vet ni förresten att ”kvällen rätt” på Fashing kallas Good Bait? Så nu förstår man hur de har kommit på det namnet.

Vi hörde Rune C sjunga och dirigera bandet med stor pondus. Han sjöng både a la Frankie Boy och Scatsång.

Vi hörde Pennies from Heaven som Rune C debuterade med tillsammans med en dragspelskvartett på 50-talet.

Det som blir tydligt när man jämför ett sådant här band med många andra, är hur skickliga alla är och trots lite repetitioner så sitter ensemblespel och dynamiken mellan de olika sektionerna som en ”smäck”.

Vi hörde också I´ve Got You Under My Skin i original arrangemang av Nelson Riddle där Tomas Hillerbrant spelade den kända trombon passagen. Som avslutning hörde vi Come Fly With Me.

Hasse Lehto
 

Vokalistkavalkad
med
Leif Kronlunds Storband
2011-04-10

Foto © Mats Blomberg
 

En kväll att verkligen minnas. Det var omdömet från många av de nära fyrahundra närvarande i Täby Park Hotels utsålda hörsal. Och tydligt var att både de på scen och åhörarna njöt i fulla drag av denna fantastiska musikfest.

Normalt arrangerar Jazzklubb Nordost, som bekant, tio konserter per säsong, vår respektive höst. Att vi nu kunde bjuda vår trogna publik på en extra konsert tackar vi framför allt vår samarbetspartner denna kväll för. Utan stöd av Forex Bank, med Rolf Friberg i spetsen, hade denna överdådiga musikkväll knappast blivit av. Att de närvarande samtidigt kunde hylla Leif Kronlund inför hans 80-årsdag den 13 april och också fira hans 65 år på estraden gjorde dagen ännu mer minnesvärd.

Hela evenemanget började klockan 16 i Rotundan, där Täby Park Hotels personal dukat upp en buffé till subventionerat pris, givetvis avslutad med födelsedagstårta. Den avnjöts av över 300 personer som samtidigt underhölls av Bob Ellis kvartett med fina låtar ur främst Nat King Cole´s repertoar. I kvartetten ingick förutom Bob, piano och sång, Göran Larsén, saxofon, Bertil Fernqvist, gitarr och Curt Andersson, bas.

Klockan 18.30 var det så dags för tre timmars fantastisk storbandjazz, där omkring 35 mestadels klassiska låtar i genren passerade revy. Rolf Friberg presenterade programmet med bravur. Några exempel, storstadshyllningarna: New York, New York, Chicago och LA is my lady men också andra kända som For once in my life, Just in time, Lazy River, Lady is a tramp, Mack the knife, Fly me to the moon, Splanky med enbart orkestern osv. I vokalistkavalkaden medverkade Lotten Andersson, Anita Berggren, Bertil Englund, Stickan Granberg, Uno Jonsson, Jim Leopardo, Annica Risberg, Anna Sise, Kenneth Staag, Carli Tornehave och Nicke Wagemyr.

Givetvis måste också medlemmarna i kvällens Leif Kronlund-orkester nämnas, alltså trumpetare var Hans Dyvik, Luciano Maozetti och Patrik Skoog, trombonister Magnus Svedberg och Magnus Wiklund. I saxofonsektionen ingick Ulf Andersson, Haldor Paulson, Magnus Kjellstrand, Jim Leopardo och Bernt Eklund. På gitarr Stickan Granberg, bakom pianot Krister Lundkvist, på bas Anders Jonsson, och bakom trummorna Mats Engström.

Per Kjellberg
 

Rune Stålspets tiomannaband
med Tessan Milveden
2011-04-03

Foto © Mats Blomberg
 

Rune Stålspets bars, bscl, Tessan Milveden vo, Bengt Larsson ts, Cecilia Wennerström ts, Dan Gillberg as, Ulf Adåker tp, Magnus Jegermalm tp, Tomas Hillerbrant tbn, Göran Lindberg p, Ivar Lindell b, Janne Kullhammar tr.

Då fick vi ännu en kväll med lite maffiga storbandstoner även om det ”bara” var tio man. Som vanligt med denna typ av orkester kom det många eller ca 150 personer.

Rune Stålspets är stadigt förankrad i swing och bebop men man öppnade med ett original. I dagens datoriserade värld hade den det passande namnet ”Error”. Där hörde vi Ulf Adåker och Magnus Jegermalm på trumpeter och även Göran Lindberg på piano.

Vi fick höra många välbekanta låtar från ”The American Songbook” eller vad sägs om ”I Can´t Give You Anything But Love” med Tomas Hillerbrant på tbn och Bengt Larsson på ts i solistroller.

Tessan sjöng fint i ”Christmas Song” och ”In A Mellow Tone” som för övrigt hade arrangerats av den fine pianisten Lars Sjösten.

Rune Stålspets hade arrangerat ”Just in Time” och den mångsidige Mats Engström hade arrangerat ”Up From The Sky” för bandet. Det är samme Mats som spelar trummor med Leif Kronlund.

Tessan tolkade en av Billie Holiday´s pärlor, ”Lover Man”, väldigt vackert. Även Cecilia Wennerström på tenorsax och Ivar Lindell på bas fick komma till tals.

Sammanfattningsvis var det ännu en trevlig och svängig kväll med en mycket nöjd publik.

Hasse Lehto
 

Erik Winqvist
med Kristian Kraftlings Trio
2011-03-27

Foto © Mats Blomberg
 

Erik Winqvist ss, vo, Kristian Kraftling p, Tobias Grenholm b, Carl Ottosson tr.

Denna kväll fick vi, cirka 100 åhörare, oss till livs en lite udda konsert. Udda i den bemärkelsen att musiken spände över allt mellan Bellman, Taube och Olle Adolphson till den amerikanska sångboken.

Erik Winqvist är en mycket mångsidig person och allra mest skulle vi nog säga att han är en entreprenör ut i fingerspetsarna. Dessutom ser han andra värden på det som inte bara kan mätas i pengar.

Att han är en van föreläsare kunde inte undgå någon. Att han sedan också är musikalisk gjorde att han passade väl in hos vår publik. Han både sjöng och spelade sopransax med värme.

Det var för oss ett stort problem att komma på vad låtarna hette. Vi kände igen varenda låt men Erik hade satt ny text till alla och det tog lång tid innan polletten trillade ned.

Man öppnade med Fredmans Epistel nr 9, ”Käraste Bröder och Systrar”. Sedan kom bland andra ”Aint Misbehavin´”, ”Bye Bye Blackbird, ”As Times Go By” till avslutande “All Of Me”.

Kristian Kraftling på piano tillhör den nya yngre generationen som inte bara har förebilder in det som vi äldre kallar jazz utan även inom pop, soul och funk. Även om det hördes att han gillar både Bill Evans och Jan Johansson.

Tobias Grenholm på bas spelade bland annat ett fint bassolo i ”I´m in The Mood For Love”.

Carl Ottosson på trummor spelade mycket med vispar. Han fick visa det i ”Dans på Sunnanö” men kunde också spela med kraft och swing.

Hasse Lehto
 

Beat Funktion
2011-03-20

Foto © Mats Blomberg
 

Denna söndagskväll blev minnesvärd ur flera synpunkter. Då vår publik inte är så van vid denna typ av musik blev reaktionerna ovanligt varierande. Beat Funktion visade sig vara en grupp med rötter i sjuttiotalsfunk och souljazz. De spelade en energifylld och pulserande jazz/soul/funk/discomusik som utmärktes av spännande och väl genomtänkta arrangemang.

Bandledaren Daniel Lantz hade arrangerat och komponerat de flesta av kvällens låtar. Vad beträffar publikens betyg på kvällen återfinner man nästan hela skalan från det bästa man hört till de som var mer tveksamma i sin bedömning. De som inte uppskattade kvällen till fullo klagade dock framför allt på den höga ljudvolymen, glädjande nog inte så mycket på musiken i sig.

Beat Funktion var annonserade som en sextett, men visade sig bestå av sju väl samspelta musiker.

Bandets ledare Daniel Lantz hanterade både sitt elpiano och uppgiften som presentatör av band och program med bravur. På trumpet hördes hos Jano alltid välkomne Karl Olandersson och på tenorsaxofon Olle Thunström. Johan Öijen spelade gitarr, Pal Johnson elbas och Jon Eriksson trummor. Gruppens sjunde oannonserade medlem visade sig vara slagverkaren Ola Bothzén. Alla sju bidrog i högsta grad till bandets energiska och nyansrika framtoning.

Förutom egna kompositioner som Nights out with Billy, Sweet Donut, Why Bother, The Plunge, Kareem och Driver´s Seat kan nämnas en härlig version av George Gershwins Summertime. Vidare John Coltranes Impressions och 125th Street and 7th Avenue av Oliver Nelson. Avslutande extranummer blev passande nog Pick up the Pieces.

Per Kjellberg
 

Anneli Evaldson Quartet
2011-03-13

Foto © Mats Blomberg
 

Ikväll kom Anneli Evaldson tillbaka med sin nya kvartett. Det var en ändring från ursprungligt komp. Sebastian Ågren, bördig från Sandviken, spelade trummor.

Anneli sjunger mest välkända standard melodier och en del egna låtar, oftast ballader eller i ett skönt mediumtempo.

Öppningslåt i kväll var ”What a Difference a Day Made” som skrevs 1934 av Maria Méndez Grever från Mexiko. Den var just så avspänt gungande som många av oss gillar.

Sedan följde bland andra ”The Nearness of You” och ”The Way You Look Tonight”. I den senare fick vi höra ett svängigt stråksolo av Lars Ekman.

Första set avslutades med ”Lullaby of Birdland” och där fick vi höra ett trumsolo av Sebastian Ågren.

Andra set öppnades med ”When I Fall in Love” som ursprungligen sjöngs in av Doris Day 1952. ”Sweet Cherry Lips” är skriven av Anneli och arrangerad av Lars Ekman.

Anneli har inte många låtar där hon sjunger på svenska, men som hon sade, hon jobbar på det. Vi fick ”En Stjärna Föll” eller ”Autumn Leaves” som den är mera känd som. Den började som ballad men sedan dubblades eller fyrdubblades tempot.

I balladen ”The Very Thought Of You” fick vi även höra vackert pianospel av Daniel Tilling.

Konserten avslutades med en annan kär bekant, ”Bye Bye Blackbird” innan alla 100 lyssnare kunde bege sig hemåt.

Hasse Lehto
 

JAM
2011-03-06

Foto © Hans Lehto
 

Så var det åter dags för en jamkväll. Traditionsenligt ägde vårens jam samma dag som Jazzklubb Nordosts årsmöte. Tyvärr har inte detta möte ännu blivit den kioskvältare, som vi i styrelsen varje år hoppas på. I år deltog femton personer, huvudsakligen funktionärer med olika uppdrag inom föreningen.

Desto roligare var det att komma ner till Täby Park Hotels rotunda och mötas av en under kvällen allt större publik, både mångåriga medlemmar och förhoppningsvis kommande. Under kvällen räknade vi till mellan 70 och 80 i publiken. Ett tiotal jammare plus husbandet svarade för nära tre timmar jazz i, som vanligt, varierande sättningar, som jamledaren Hasse Ling satte ihop med sedvanlig fingertoppskänsla.

Utmärkande för jamkvällarna är att det ofta hörda önskemålet om låtar ”man känner igen” uppfylls med råge. Husbandet, Tommy Larsson, piano, Jan Ottosson, bas och Ingemar Björkman, trummor, inledde tillsammans med Hasse Ling kvällen med två nummer, Them there Eyes och When it´s Sleepy Time Down South, där Hasse plockade fram sin bästa ”Ludderöst”. Vad sägs i övrigt om titlar som Autumn Leaves, Lady be Good, How High the Moon, A Foggy Day, All the Things you are, Bluesette och en finstämd trioversion av You are too Beautiful.

För allt detta välljud och sväng under kvällen stod, förutom husbandet, tio jammare: Horst Hart, barytonsax, Åke Hinndal, klarinett och sång, Mats Hübner, trombon, Björn Järvheden, altsax, Göran Järvstrand, trummor, Ulf Nordlander, sopransaxofon, Nils-Olof Sandberg, altsaxofon, Janne Sjunnesson, tenorsax, Malte Söderqvist, sopransax och Erik Svanholm, piano och trombon.

Avslutningsnumret med åtta blåsare och kompet samtidigt på scen blev magnifikt och har med åren blivit en kär och återkommande klassiker Take the A-train.

Per Kjellberg
 

Åter till programmet