Våren 2012

Deborah Brown med Andreas Pettersson
2012-04-01

Foto © Mats Blomberg
Foto © Mats Blomberg

Vad säger man? Många musikaliskt högstående kvällar har denna vår bjudit på, men finalkonserten kom att överträffa dem alla. Inte förvånansvärt i och för sig då på scen stod fyra av Jazzklubb Nordosts favoritinstrumentalister. Vad annars skulle duga, då kvartetten kommit till oss för att uppträda tillsammans med den kvinnliga vokaljazzens röst nummer ett, i dagsläget, Deborah Brown. Den minnesgode kommer nog ihåg att Deborah gästade oss så länge sedan som år 2000 och då tillsammans med Sandviken Big Band. Redan då gjorde hon ett djupt intryck, nu var hennes röst bländande och hennes scenpersonlighet spred värme i hela lokalen.

Gensvaret från publiken, denna kväll 209 betalande, gjorde att hela kvintetten svängde loss på ett makalöst sätt och bjöd på ett frikostigt och högst omväxlande program, både med många låtar ur den amerikanska sångboken, men också både bebop och rivig blues. Det var härligt att se och höra hur väl Deborah och kvartetten förstod och kompletterade varandra. Trots att ensemblespelet stod i centrum fick också instrumentalisterna flera tillfällen att visa vilka härliga solister de är. Detta gällde såväl bandledaren och glade presentatören Andreas Pettersson, gitarr, som Daniel Tilling på piano, Jan Adefelt på bas och inte minst Ronnie Gardiner på trummor.

För att slutligen nämna några exempel ur programmet. Konserten började med en verklig snabbversion av Cole Porter’s Get out of Town där kvartetten genast satte ribban högt. Så var det dags för Deborah's entré med bl.a. Falling in love with love, But not for me och en känslig och vacker tolkning av Body and Soul, vidare How deep is the Ocean, innan första set avslutades med Them their eyes i expresstempo. Bland kända stycken ur andra set kan nämnas Lady be Good och Just in time innan kvällen, efter stående ovationer, avslutades med extranumret Misty i en innerlig tolkning på duo, Deborah och Andreas.

Tack för i vår och trevlig sommar!

Per Kjellberg

Pierre Swärd Trio
2012-03-25

Foto © Hasse Lehto
Foto © Hasse Lehto

Pierre Swärd org, Janne Ottesen g, Jocke Ekberg tr.

I kväll var det en fullspäckad afton med förband och huvudartist. Pierre Swärd och Jocke Ekberg kom redan vid 16-tiden. Det är ju mycket kring logistiken med B3 orgeln och dessutom hade Jocke det stora trumsetet med många cymbaler till skillnad från det ”lilla vita” som han brukar ha. Pierre kom nästan direkt från en musikmässa i Frankfurt och Jocke kom direkt från en turné i Norrland. Janne Ottesen kom lite senare men han kom ju bara från Bålsta.

Vi fick höra mycket eget material som skall komma på en ny CD i slutet av året. Det svängde duktigt mest hela tiden. Bland annat hörde vi ”The New Waltz” och ”Griff´s Groove”. Den låten skrev av den belgiske storbandledaren Francy Boland för tenoristen Johnny Griffin.

Pierre småpratade avspänt mellan låtarna men efter några låtar hände något som han aldrig tidigare hade upplevt. En distinkt gentleman ur publiken gick fram och tyckte att inte lät tillräckligt högt. Han ville att Pierre skulle öka volymen!

Vi hörde också en fantastisk version av ”Georgia On My Mind” av Hoagy Carmichael och en egen ”Slow But Fast”.

Pierre spelar med en otrolig frenesi och lever sig verkligen in. Jocke är ju inte heller den som är tillbakadragen i sådana här sammanhang. Han öser ju också på så det räcker. Kontrasten i sammanhanget är den elegante Janne Ottesen som står lugnt och stadigt i denna kaskad av toner. Man kan nästan se hur han tänker: ”Ös på ni bara, jag hänger ändå lätt med”.

Hasse Lehto

Förband: Jazzgrupp Södra

Foto © Hasse Lehto

Sofia Hedberg vo, Isabelle Grima vo, Deihim Svantesson p, Gabriel von Essen b, Assar Jansson tr.

Denna grupp var en mycket trevlig bekantskap. Det visade sig dock att det skett ett mindre missförstånd. Trummisen Assar Jansson hade fått order att ta med sig bara cymbaler och stockar. Den genomsympatiske Jocke Ekberg sade att det var självklart att Assar fick spela på Jockes trummor. Men på ett villkor. Eftersom Jocke hade det stora trumsetet som det tar betydligt längre tid att sätta upp och justera in alla detaljer så var villkoret att Assar fick spela på det som det stod och inte ändra någonting. Och det var helt OK för Assar och det gick hur bra som helst.

Gruppens informelle ledare verkade vara Sofia Hedberg. Hon presenterade låtarna på ett trevligt sätt. De hade förberett 6 nummer och det är alltid viktigt att hålla tidsplanen så att det inte blir för sent.

De öppnade med” It´s Allright With Me” och publiken jublade. Isabelle sjöng” My One and Only Love” och Sofia sjöng” The Summer Knows”.

Som sista låt sjöng de “Four” och de fick översvallande applåder. De hade fått 45 minuter men nu var de färdiga efter 35 minuter. Publiken ville ha extranummer och Per frågade om de hade något. Det hade de inte men det gick lika bra ändå. Med glatt humör körde de inledningslåten som extranummer!

Många i publiken tyckte att detta var det bästa förband vi har haft och spelade verkligen en musik som passade vår publik.

Hasse Lehto

Dr Rulles Jazzklinik
2012-03-18

Foto © Mats Blomberg
Foto © Mats Blomberg

Erik Rydén tbn, Jan Hillbom sax, Pelle Sandberg trpt, Klas Ottosson tuba, Torbjörn Nager bjo, Tobias Lindquist washboard

Nu är säsongens tradjazz kvot fylld. Ca 120 åhörare fick sig till livs ännu en trivsam kväll. Dr Rulles Jazzklinik gjorde ett bejublat framträdande. Namnet till trots så poängterade de att de inte hade för avsikt att ha någon mottagning eller ställa några diagnoser efter konserten.

De spelade musik från 20-talet med tidstypisk stämsång. De spelade faktiskt också en yngre låt, den var från 30-talet med det var ett undantag.

Vi fick oss till livs 2 generösa set där både publik och musiker tyckte att det var kul. Det är frapperande vad en entusiastisk publik kan göra för musikernas spelglädje och vice versa. Tvåvägskommunikation kan man kanske kalla det. Det är väl därför att vi tycker att jazzmusik är så härligt.

Det var mycket solosång ofta uppbackad med stämsång av medlemmarna i frontlinjen. Vi kommer särskilt ihåg en smäktande ”I Can´t Give You Anything But Love” med Jan Hillbom vid den tidstypiska sångmikrofonen.

Ibland annat ”Alkoholic Blues” fick vi höra solo på bastuba. Och i ”When You’re Smiling” fick vi även höra uppskattade soli på banjo och på tvättbrädan.

Allt som allt hann man med cirka 25 låtar innan alla kunde gå hem med ett belåtet leende på läpparna.

Hasse Lehto

Sören Rydgren Kvartett
2012-03-11

Foto © Mats Blomberg
Foto © Mats Blomberg

Det slår aldrig fel. Vankas det dragspel hos Jazzklubb Nordost kommer det alltid bra med publik, denna vackra söndagskväll 161. Det finns alltid en pålitlig skara, som speciellt dras till dragspelets förföriska toner. För många är det kanske deras första besök på jazzklubben, men vi har märkt att flera får mersmak och vågar återkomma och hitta också andra grenar på jazzens rika träd.

Sören Rydgren och hans glada medmusikanter har redan hunnit bli något av publikfavoriter på Täby Park Hotel, både i kraft av sin musikalitet och den glädje och värme de utstrålar. Det var härligt att, förutom Sören, åter få lyssna till Rickard Sandström på gitarr, Leif Norberg på bas ochRoland Bolander på trummor. Förutom att var och en var utomordentliga solister kompade de Sören helt suveränt. Denne var på strålande humör, kryddade programmet med roliga historier och gladde oss med att utnämna JANO, att tillsammans med Sundsvalls Jazzklubb, vara kvartettens favorit jazzklubb. Detta både arrangörsmässigt och i fråga om publikt gensvar.

För att nämna några exempel ur kvällens generösa två timslånga set: Inledningsnumret var Sörens egen komposition December-Blues och följdes av bland annat Rosetta, That Rainy Day, Opus One och Polka Dots and Moon Beans. I andra svängde Rolander Bolander loss i sång med bl.a. The World Belongs to Everyone innan Sören fick med publiken i mäktig allsång av En Sockerbagare Här Bor i Staden. I övrigt kan nämnas Sörens fantastiska solo¬medley a la Victor Borge. Ett trettiotal melodier sammanvävda på fyra minuter. Avslutningen blev en hyllning till vår gamle vän Erik Frank Noveity Accordion, innan vi, som sängfösare fick extranumret Charmaine. Ytterligare en kväll att minnas.

Per Kjellberg

Jam
2012-03-04

Foto © Hasse Lehto

Hans Ling ts, Tommy Larsson p, Janne Ottosson b, Ingemar Björkman tr.

Så var det dags för höstens jam, en alltid lika trevlig tillställning. Denna kväll var det cirka 80 åhörare inklusive jammare.

Som vanligt sköttes jammet av vår eminente jam ledare Hasse Ling. Han förde med fast hand de olika konstellationerna genom kvällen.

Jammet började lite dämpat då husbandet spelade Misty. Det var en hyllning till vår mångårige jammare Kay Welander som, enligt Hasse Ling, har gått till de sälla jazzmarkerna.

I första konstellationen spelade Nisse Andersson, för kvällen iförd ventilbasun som omväxling, och Göran Bolin på klarinett. De spelade Embraceable You och But Not For Me.

Erik Svanholm hade med sig sin trombon och fick sällskap av Martin Åklint på piano. Martin är ett exempel på att det finns hopp om återväxten av nya unga jazzmusiker. De spelade Blue Skies.

Lisbeth Bäse anslöt och sjöng Blue Skies. Martin och Erik vilade sedan. Göran Järvstrand och Anders Lind anslöt på trummor respektive tenorsax. Då blev det Quiet Nights.

Sedan kom Nisse Andersson tillbaka och spelade Body & Soul och Lester Leaps In.

Nästa konstellation var Göran Bohlin, Erik Svanholm och Martin Åklint. De spelade All of Me och It Had To Be You.

Sedan spelade Martin fyrhändigt med sin pianolärare Åse Söderqvist-Spering (jo hon är mamma till basisten Kristian Spering). De spelade Felicia som har skrivits av Åse.

Anders Lind och Hasse Ling spelade balladen Solitude av Duke Ellington. Anders Lind och Göran Bohlin spelade Avalon.

Sedan anslöt Martin Åklint och Erik Svanholm, Erik denna gång på bas. Vi fick höra I Am In The Mood For Love och Tenor Madness.

Sedan följde Take the A Train och Don´t Get Around Much Anymore. Därefter var det dags för Grand Final:

I frontlinjen framför husbandet var Hasse Ling, Nisse Andersson, Erik Svanholm, Göran Bohlin och Anders Lind. De framförde Perdido.

Allt som allt en trivsam kväll. Det var inte så många jammare men då fick de ju spela mera. Vi tycker oss märka att det blir större och större publik på våra jam kvällar. Det är positivt, det är roligt för jammarna och det blir en bra stämning.

Hasse Lehto

Silhouette
2012-02-26

Foto © Mats Blomberg

Christina von Bülow, altsax, Fredrik Lundin, barytonsax, Anders Christenssen, elbas, Jeppe Gram, trummor och gitarrfenomenet Jacob Fischer.

Trots den uppsjö av bra svenska jazzmusiker, som hör av sig till JANO, har klubben genom åren, då och då, vågat satsa på mer långväga gäster. Denna vackra februarisöndag kom gruppen SILHOUETTE inflygande från Köpenhamn, en grupp till fyra femtedelar bestående av danskar. Ett par av Jano´s styrelseledamöter mötte dem på Arlanda och slogs genast av gruppens glada humör och danska gemyt.

Detta goda humör var också något de lyckades förmedla under kvällens konsert, till de 128, som slutit upp på Täby Park Hotel. Men framför allt gav de oss en musikalisk upplevelse, som med utgångspunkt från Lars Gullin och dennes kompositioner, var fylld både av energi, skön nordisk jazzton och Gullins lyriska vemod.

Gruppen Silhouette, döpt efter ett av Gullins verk, bildades 2008 av gruppens ledare idag, altsaxofonisten CHRISTINA von BULOW och FREDRIK LUNDIN, barytonsax. Denna kväll hade de med sig gitarrviritousen JACOB FISCHER, som för övrigt var hos oss redan vid Svend Asmussens oförglömliga konsert på 90-talet. Gruppen kompletterades av två ur den yngre jazzgenerationen ANDERS CHRISTENSSON, elbas och JEPPE GRAM, trummor.

Utmärkande för Silhouette var deras fina samspel, men också att alla fick utrymme för pregnanta soloinsatser. Några titlar ur deras repertoar. De inledde med passande Fine Together. Därpå följde Olle Adolphsons finstämda ”Nu har jag fått den jag vill ha” och så en komposition av Fredrik Lundin ”Lee Wise”. I fortsättningen stod Lars Gullin i centrum med melodier som ”The Flight”, ”Montmatre” och just ”Silhouette” innan den lyckade kvällen avslutades med ”Tunnelbanelåten” och som extranummer, vad man kan kalla Gullin´s signatur ”Danny´s Dream”.

Per Kjellberg

Connie Evingson och
Stockholm "City-Jazz" Orchestra
2012-02-19

Foto © Mats Blomberg
Foto © Mats Blomberg

Connie Evingson vo, Göran Larsén ts, ss, bars, Jim Leopardo ts, Haldor Paulson ts, as, Bertil Fernqvist g, Mattias Åström p, Niklas Fernqvist b, Gus Dahlberg tr.

I kväll fick vi oss till livs en jazzkonsert med, för att citera Carli Tornehave, ”en vokalissa” samt ett litet storband utan brassektion. Det blev, som alltid vågar jag påstå, ännu en trevlig konsert för de 134 åhörarna.

Göran Larsén har ju, förutom att han är en bra saxofonist, den goda förmågan att hitta bra musiker som passar ihop. Han botaniserar både österut och västerut. Vi minns hans framträdande med polska musiker och nu samarbetet med Connie Evingson från USA.

Connie var en trevlig bekantskap med sitt typiska amerikanska självförtroende vid mikrofonen. Vi fick höra pärlor ur den amerikanska sångboken men även några bossa novor. Vi fick bland annat höra ”A Foggy Day”, ”Samba d´Orpheu” och ”It´s a Sin to Tell a Lie”.

Det fina med tre saxar är att man kan få till det där sköna soundet i ensemblespelet. Det hördes ibland annat ”Stockholm Sweetin´” av Quincy Jones.

Jazzmusiker är ju ofta väldigt kreativa. En kreativ detalj var deras notställsbelysning. Skärmen, det vill säga bländskyddet” var tillverkat av samma rostfria deciliter-mått som vi alla har hemma i våra kök. Det tycker jag var ballt.

Hasse Lehto

Ulf Johansson Werre & Hacke Björksten
2012-02-12

Foto © Mats Blomberg

Ulf Johansson-Werre p, tbn, vo, Hacke Björksten ts, Martin Sjöstedt b, Calle Rasmusson tr.

Så har vi då avnjutit en riktig trivselkonsert. Som vanligt när Uffe gästar oss så kom det mycket folk. Denna kväll kom det 209 betalande. Vi kunde också notera att det kommer flera nya åhörare. Det visar att vi gör rätt.

Uffe lägger alltid upp sina spelningar efter något tema. Denna kväll var temat ”Stan Getz and J J Johnson at the Opera House” efter skivan som spelades in vid två tillfällen i dels Chicago och dels i Los Angeles 1957. Vi fick höra låtar som fanns med där men även flera låtar som borde varit med där(!!!??).

Uffe började med en lång pianointroduktion med mycket krusiduller innan man kom igång med den välkända ”Don´t Get Around Anymore”. Sedan följde ”Take the A Train” och ”Unforgettable” som var en hyllning till Nat King Cole.

Med tanke på tidigare korta set hade vi försäkrat oss om att vi skulle få två set om 1 timme vardera. Nu står inte musikanternas tidsuppfattning i samma paritet som deras musikalitet, som tur är. Första set avslutades efter 1 timme och en kvart med Oscar Pettifords ”Blues in the Closet”

Efter pausen hörde vi bland andra ”Stella by Starlight” och ”After You´ve Gone” den senare i ”kaninballadversion”.

Klockan närmade sig 21.30 när man spelade extranumret ”Sweet Georgia Brown”. Allt som allt en trevlig konsert med mycket kompetenta insatser av alla medverkande.

Hasse Lehto

Brothers two others
med Jan Allan
2012-02-05

Foto © Hasse Lehto
Foto © Hasse Lehto

Jan Allan tp, Jakob Gustafsson ts, Daniel Gustafsson b, Daniel Svensson g, Niclas Lindström tr.

Som sagt efter vårstarten med fyra ypperliga musikanter på scen. Det är inte alltid antalet musiker på plats som betyder mest. Trots detta vågade vi denna första februarisöndag öka antalet till fem. Fyra av dem vågar jag nog kalla unga och den femte, lika ung till sinnet, var legendaren och trumpetgiganten Jan Allan. Härligt att åter äntligen ha honom hos Jano och därtill med så passande sällskap. Den kvartett som Jan, redan från början, uttryckte sin stora glädje att få samarbete med, bar det fyndiga namnet Brothers two others. Den bestod av brödraparet Jakob Gustafsson på tenorsax och Daniel Gustafsson på kontrabas, Daniel Svensson på gitarr och Niclas Lindström på trummor.

Alla fem visade sig representera den mjuka, lyriska och finstämda typ av jazz som så många i vår publik uppskattar. Och ändå svängde det så det räckte. Det går inte att framhålla någon stjärna i denna samspelta kvintett. Vet av erfarenhet att inte alla i vår publik gillar band som spelar för många egna kompositioner men denna kväll gick det jättebra. Bland titlar som komponerats av olika bandmedlemmar kan nämnas Söndag, Stompin' at Rågsved, Samklang och Snabb och Långsam Karusell. Nämnas bör också Daniel Gustafssons vackra arrangemang av Hugo Alfvéns "Så tag mitt hjärta" och att man också spelade några standards som Out of nowhere, Autumn leaves och All the things you are.

Sammantaget en lyckad kväll, där de 141 betalande tycktes glada och nöjda, både med musiken och den avspända presentationen av Niclas Lindström och Jan Allan. Den sistnämnde kryddade också med några anekdoter och minnen ur sitt rika jazzliv.

Per Kjellberg

Lovisa Lindkvist & Mathias Algotsson Trio
2012-01-29

Lovisa Lindkvist, Mathias Algotsson, Kristian Lind och Calle Rasmusson

Förra året 2011 drog Jazzklubb Nordost igång säsongen med ett sprakande storband. I år startade vi lite lugnare med skön sång och därtill en trio som verkligen vet vad jazz står för.

Förra gången Lovisa Lindkvist gästade oss, i september 2007, var det just med ett storband, nämligen välbekanta Sonora Big Band. Minns hennes fina insats då, men det var ändå roligare att höra henne i detta mindre format. Denna kväll kom hennes härliga röst med både inlevelse och tydlighet till sin fulla rätt. Det märktes också att hon njöt av att ackompanjeras av kvällens följsamma trio. Mathias Algotsson på piano har alltid varit populär hos vår publik och var nu efterlängtad. Detsamma vågar jag nog säga om hans medmusikanter Kristian Lind på bas och Calle Rasmusson på trummor.

Med Lovisa och trion i högform bjöds vi på ett kanske lite kort första set, men ett desto generösare andra, vilket gjorde att kvällens 117 betalande lämnade lokalen glatt leende. Några exempel på vad Lovisa framförde: Efter inledningslåten "It could happen to you" följde bland andra "How Sensitive" och "My shining hour" före paus och efter "Stranger in Paradise" och "Love for Sale" . Också trion svängde loss i t.ex. "Autumn leaves" och Mathias egen komposition "Valse petit". Avslutningsvis bjöds vi på extranumret "Speak low".

Per Kjellberg